Tankar kring ett par bilderböcker

Nämligen "Tyranno" med text av Kristina Murray Brodin och bild av Bettina Johansson och "Snäll" med text av Gro Dahle, illustrerad av Svein Nyhus. Dessa landade för ett tag sen, tämligen nya och på sätt och vis med samma tema. "Tyranno" handlar om Sara som en dag vaknar upp med en dinosaurie i rummet. Tyranno gör en massa saker som man inte får, men alla skyller på Sara. Till slut blir hon sittande i ett skåp på förskolan, alldeles tyst. När pappa och Sara kommer hem på kvällen har Tyranno försvunnit, och lugnet lägrar sig. Jag antar att författaren tänkt att man ska kunna använda boken som hjälp när barnet trotsar eller är stökigt, och det är väl gott så, men en liten klump får jag ändå i magen. Sara blir förhoppningsvis inte tyst och snäll bara för att Tyranno är borta, och man måste få vara arg också! Annars kan det bli som i den andra boken, "Snäll", där lilla Lussi är så duktig och snäll och tyst och alldeles stilla att hon till slut försvinner in i väggen. Efter ett tag börjar alla leta efter henne och till slut tröttnar hon, tack och lov, och börjar skrika och härja och klippa och väsnas och spränger sig ut ur väggen. Och ur skuggorna kommer fler flickor som varit tysta och duktiga, till och med gammelfarmor, bannemej! Ibland kan en tyranno vara bra att ha, kanske framför allt för en liten tjej som behöver extra styrka...

Så om man nu vill använda "Tyranno" i någon slags pedagogiskt eller uppfostrande syfte, glöm inte läsa "Snäll" också, om inte annat för dess läckra illustrationer.