Att tampas med livet kan vara knepigt. För Kim handlar det om relationen med bästa kompisen Marit, om mamman som har blivit nyfrälst kristen och som numera ägnar en massa tid åt kyrkan - och åt Christer som hon har träffat, om pappan som hon inte har sett eller hört av på tio år. Kim känner sig vilsen i tillvaron. Kan hon tycka om sig själv? Hon vill vara snäll och duktig och komma överens med alla i sin omgivning samtidigt som upproret pyser inom henne. Kanske kan saker ändå fall lite mer på plats vad det lider? Och Palle finns där, han som kommer in i hennes liv som en slags självklarhet./Linda
1 kommentar:
Jag tyckte boken var otroligt bra,jag låna den för två dagar sedan och började läsa den igår och läste precis ut den! Tycker den är intressant och spännande och den har ett otroligt budsak! Däremot har jag jag kritik angående en sak i boken och det budskapert gillar jag inte! Kim i boken har ju sin bästa vän Marit tycker dom har en otrolig relation men vadå så när dom inte har kontakt längre ska det bara va så, inget mer? Jag menar om man är vänner så innebär det så mycket o man förstår oftast varandra väldigt bra det som kim gjorde var väldigt fel ett stort svek mot sin vän men ändå hon hade ingen anledning till det att skicka mejlet men även är man vänner så förtjänar man också en andra chans även om man får kämpa med relationen igenon men det måste ju vara värt det! Man måste kunna glömma o förlåta någon gång och personligen hade jag aldrig ofrat vänskap på det sättet! Jag hoppas du/ni förstår vad jag menar!
Skicka en kommentar